tisdag 3 augusti 2010

Avdramatiserande

är en konst som jag är dålig på. Jag ska ändra på det. Fast jag är jättedålig på att göra förändringar överhuvudtaget... så det går nog inte. När andra dansar så dansar jag också tyvärr... det kanske är genetiskt för jag tror att mamma är så också. Och pappa var så med. Kanske någon minivariant av panikångest? Nej det tror jag väl ändå inte. Ibland har man svårt att uppskatta hur bra man faktiskt har det. Det är ju tyvärr så att ens vardag kan förändras drastiskt från en minut till en annan varesig man vill det eller ej....

Det är mycket nu men inget blir gjort. Jag är tröttare än tröttast och lever i en bubbla som det känns... hoppas på bättring...snart...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar